Smärta och funktionsinskränkning i hållnings- och rörelseorganen
Reumatiska sjukdomar
är en sammanfattande benämning på de åkommor som drabbar hållnings- och rörelseorganen med smärta och funktionsinskränkning. Ca 10–12 % av befolkningen får någon form av reumatisk värk, och risken ökar med tilltagande ålder.
Reumatiska sjukdomar delas in i fyra grupper.
1. Inflammatoriska ledsjukdomar. De vanligaste är reumatoid artrit (ledgångsreumatism), inflammationstillstånd vilka främst drabbar ryggens och bäckenets ledförbindelser men också lederna i armar och ben samt ledband och senfästen (Bechterews sjukdom m fl), ledinflammation som reaktion på infektionsbetingad inflammation med säte utanför lederna (reaktiv artrit), ledinflammation som orsakas av mikrokristaller i ledhålan (kristallartriter), ledinflammation vid psoriasis (psoriasisartrit) samt andra kroniska artriter.
2. Reumatiska systemsjukdomar kan orsaka inflammation och skada inte bara i rörelseorganen utan också i huden, njurar, nervsystem och andra inre organ. Till denna grupp räknas reumatisk feber, systemisk lupus erythematosus (SLE), sklerodermi, polymyosit och en rad tillstånd med kärlinflammation (vaskulit), t.ex. jättecellsarterit inkl. polymyalgia rheumatica.
3. Artros eller degenerativa ledsjukdomar omfattar artros i stora leder, t.ex. i höftleder, småledsartros, engagemang av lederna i ryggen (spondylos) och diskdegeneration samt ärftliga rubbningar i ämnesomsättningen med ledproblem.
4. Andra smärttillstånd i rörelseorganen, ibland benämnda mjukdelsreumatism, omfattar sjukdomar i muskler, senor, senskidor och slemsäckar. Hit räknas också smärttillstånd som hänger samman med belastningen av kroppsdelen (t ex svår träningsvärk). Gemensamt för dessa tillstånd är att tecken på inflammation inte kan påvisas vid laboratorieundersökningar och att röntgenundersökning som regel ger normala resultat. Många av dessa tillstånd har väldefinierade orsaker, t.ex. kristallbursit (slemsäcksinflammation till följd av kristallutfällning), inflammationsbetingad inklämning av en nerv, "kalkaxel" (senfästesinflammation till följd av utfällda kalksalter), medan orsaken ännu är okänd vid andra mer generella smärttillstånd, t.ex. fibromyalgi.
(Källa: Nationalencyklopedin)
Smärta och funktionsinskränkning i hållnings- och rörelseorganen:
Fungerar TENS?
TENS eller Transkutan Elektrisk NervStimulering är en icke invasiv, drogfri smärtlindringsmetod. Den är utmärkt att prova för smärtlindring vid smärta och funktionsinskränkning i hållnings- och rörelseorganen. Plattorna placeras på eller nära (helst ”mellan smärtan och hjärnan”) det smärtande området. TENS skickar elektriska signaler via plattorna genom skinnet och längs nervfibrerna. De signaler som skickas in genom huden försvagar/filtrerar bort smärtsignalerna som är på väg till hjärnan. TENS-signalerna hjälper också till att frisätta kroppens egna smärtlindrare, endorfiner. Samt att minska den lokala ”smärtstressen”, som annars ger ökad sekundär smärta/värk genom ökade muskelspänningar och försämrad blodcirkulation i området kring den primära smärtan.
I många fall kommer TENS-stimulering att tydligt minska eller helt ta bort smärtorna. Denna effekt kan bestå i flera timmar efter det att apparaten stängts av vilket möjliggör en ökad rörlighet och förbättrad läkning samt ofta även en något förbättrad sömn, viktigt för läkningen.
Fungerar EMS?
EMS -Elektrisk Muskel Stimulering fungerar genom att stimulera musklerna med hjälp av små elektriska signaler som skickas via små elektroder fästa vid kroppen (som vid TENS). Inställningar i EMS-apparaten gör att musklerna mjukt och rytmiskt spänns, hålls spända och slappnar av, medan du gör annat. Våra EMS apparater fungerar utmärkt för att träna rörelseorganens muskulatur i hela kroppen samt muskulaturen i ansiktet och används av patienter över hela världen.
Tillbaka till föregående sida
